onsdag 9 november 2016

Det gör ont

Det gör ont i mig att behöva erkänna att Saulos visar de första tecknen på att han inte är purung längre. Han är lika fartfylld och pigg som han alltid varit. Alltid sugen på att träna eller hitta på saker. Men jag ser att han inte längre vill leka med Impa så som de alltid gjort på hoffars vis. Hårt och vilt med tacklingar i hög fart och brottningsmatcher. Nä, när Impa bjuder upp till det söker han mig för hjälp eller blir irriterad på tokstollan som då blir frustrerad. Jaktlek och inomhusbrottningen är han fortfarande pigg på och bjuder själv in till det lika ofta som Impa. Men det är tufft att behöva inse att han inte längre är en unghund. I februari blir han 8 år och veteran. Jag hoppas innerligt att han har många friska, pigga år kvar och kan fortsätta vara min stöttepelare i många år till. 

Min älskade, bästa vän!

Du och jag, vilket team vi är. 

onsdag 3 augusti 2016

Valparna 5 veckor

Jag har varit nere och hälsat på Impas valpar igen. De är helt underbara men där är en som fångat mig lite extra, Jähkel. Han är en tuff liten sak som har humör och åsikter. Precis som jag tycker de ska vara. Ska bli mycket intressant att se hur han och hans syskon kommer utvecklas. Det är flera bra valpköpare och många har haft hoffe tidigare så blir nog hur bra som helst. Bara några hanar till som ska hitta sina egna hem.
Tryggare kan ingen vara
Valphög

Thilwhil's Jähkel




söndag 24 juli 2016

Valpar

Förra helgen blev valparna 3 veckor och jag åkte ner och besökte de små liven och min älskade Impa. De är galet söta och nog blev jag lite sugen på att behålla en själv men just nu är det inte realistiskt. Saulos är bara 7,5 år och Impa 3.5 år och de kräver lite tid för att aktiveras och hållas sysselsatta så en tredje skulle jag inte hinna med. Men jag kommer passa på att besöka dem så mycket jag kan innan de flyttar till sina hem. Finns några hanar kvar att tinga och mer om kullen kan ni läsa här.





måndag 11 juli 2016

Uppflyttade

I lördags tävlade jag Saulos lydnadsklass 2 igen och den här gången fick vi till det. Ett första pris på 161 poäng och vi är nu uppflyttade till klass 3. Till råka på allt räckte det till en andra plats i klassen. Jag drog startnr 1 och det kändes skönt. Betydde att jag slapp gå och vara nervös så länge. Vi började med platsen och den va långt ifrån lugn. Först bröts den då en hund började rulla runt och sen reste sig och verkade fundera på om den skulle besöka grannhunden. Omläggning med en hund mindre men även den här gången började en hund rulla sig och störde grannhunden så pass att den reste sig och sen la sig ner igen. Kändes så skönt att vi låg på en kant. Resten av programmet gjorde vi okej. En sak i taget, han var med mig även mellan momenten och vi fick poäng på allt vilket va mitt mål så jag var verkligen nöjd när vi gick av plan. Men jag tyckte vi hade lite för mycket små missar som kostade vilket gjorde att jag var säker på att vi inte klarat ett 1:a pris så vid prisutdelningen vart jag oerhört förvånad när de talar om vårat resultat. Jag va så glad och stolt över vår prestation att jag grät av lycka. Min älskade, underbara Salle! Något som gjorde att det kändes ännu bättre var att en av Salles uppfödare var på plats och gratulerade oss. Nu siktar vi på klass 3 men det blir nog några fler starter i 2:an tills vi är redo att starta 3:an.

söndag 26 juni 2016

Vi har fått valpar

Fyra timmar efter de andra kom det ännu en tös så... Impa fick idag 11 fina valpar. 6 hanar och 5 tikar, alla svarta med tecken. Nu längtar jag massor efter min lilla skrutt och kommer åka och hälsa på dom så fort det passar. 


torsdag 23 juni 2016

Schäfer pose

På ett forum jag hänger en del börjades det diskutera om hur det är möjlit att ställa vilken hund som helst i typisk schäfer pose och få till den typiska räkstjärten. Stackars Saulos fick agera försökskanin och det här blev resultatet.

Friställd

Tvingad till schäfer posen

onsdag 15 juni 2016

Nu har hon åkt

I helgen kom Helena och hämtade min lilla skrutta. Det är så tyst och tomt i huset trots att jag har Saulos. Tror han saknar henne oxå för har jag varit iväg går han till bilen och visar att jag ska släppa ut henne. Han är mer vaksam och reagerar mer på passerande. Han har tidigare låtit Impa sköta det mesta av varnandet så har han tagit över om "hotet" kommer för nära. 
Bilden togs när det var två veckor kvar till valpning.